Förslag till framtiden

Tänk om du kunde färdas genom tidsflödet, kanske landa i en framtida dimension och spana på världen såsom du tror att den ser ut när du är vuxen? Teater 23:s scen har förvandlats till en tidsmaskin med koordinaterna inställda på 50 år in framtiden – år 2066. Hur ser samhället ut? Hur mår vi människor? Och hur skulle det kännas att få träffa sitt vuxna framtidsjag?
Teater 23 presenterar stolt den nyskrivna pjäsen Förslag till framtiden. Dramatikern Maja Salomonsson har tillsammans med Teater 23:s personal gjort intervjuer med över 200 barn i åldrarna 9-12 år om hur de tror att världen kommer att se ut om 50 år. Intervjumaterialet har satts ihop till en pjäs i regi av Erik Holmström som rör sig tvärsöver tiden, bortom fantasin och som tar barnens framtidsdrömmar på största allvar.
RÖSTEN: ”Nu kan du öppna ögonen. År 2066. Vad ser du? Ja, det är mörkt, men du kan ändå se. I fantasin kan du se. Allt som händer i framtiden händer först i din fantasi. Allt stort som sker i världen, sker först i någons fantasi.” BARN: ”Det första jag kommer att tänka på är att jag har gröna ögon, alltså som 65-åring. Ja, jag skulle väl säga, hejhej, varför har du gröna ögon? Sedan kanske, men allt bra eller? Alltså hur är ditt liv och så? Jag skulle ju hoppas att det är bra, att jag har haft ett bra liv. Sen skulle jag fråga ifall jag har en egen robot.”
”En underbart mystisk poesi som bara nio-till-tolv-åringar kan frambesvärja.”
– Sydsvenskan
”Tredjeklassarna i publiken lovar rungade högt att göra framtiden bättre. Jag vill tro dem.”
– Aftonbladet
”Det som överraskade mig mest var att de har väldigt mörka tankar om framtiden. De verkar inte tro att man kan påverka framtiden. Men det är ju det jag hoppas att föreställningen ska ge dem: att om ett barns röst kan bli en föreställning så kan ett barns röst också skapa ännu mer.”
– Sydsvenskan (reportage)
”Dockor i film och teater gör fiktion verkligare.”
– Godmorgon världen! i Sveriges Radio (reportage)
”Det är en kavalkad av olika formspråk och infallsvinklar på framtiden. Ibland ballar det ur, eleverna vill prata om annat.”
– Skånska Dagbladet (reportage)
”Det är en reflekterande konstupplevelse som inte ger några direkta svar eller lösningar, men som kanske väcker frågor och funderingar.”
– Lokaltidningen i Malmö