Foto från föreställningen Mäster och Pathelin

 

Foto från föreställningen Fröken Julie

 

Foto från föreställningen Som smort

 

Foto från föreställningen Tuta och kör

 

Foto från föreställningen Kan du vissla Johanna

 

Foto från föreställningen Charlie

Teater 23:s historia 1958-1998

Här kan du läsa om Teater 23:s tidiga historia, från starten fram till flytten till vår nuvarande scen.

1950- och 60-talen

Teater 23 är en av de äldsta fria teatergrupperna i Sverige. De som grundade teatern 1958 var bland annat Per Åhlin och Lennart Bratt, som länge letat efter en lokal att fortsätta spela teater i efter det att Lilla Teaterns lokaler i Lund hade rivits. Till slut hittade man en ledig potatiskällare på Södra Förstadsgatan 23 i Malmö, varifrån man också tog sitt namn. Scenen var stor som ett frimärke med plats för 33 åskådare.

Den 1 april 1959 begicks den första premiären med "Sankte Per och Jonglören" och "Farsen om Mäster Pathelin", båda i regi av Per Åhlin. Repertoaren de närmaste tio åren bestod dels av sällan spelade klassiker (Strindbergs enaktare, Tjechov, Gogol, Kafka), dels av dramatik som institutionerna ännu inte vågat sig på (Beckett, Brecht, Lorca, Obaldia, Ghelderode, Ionesco). Trots att man var amatörer recenserades föreställningarna alltid av både lokal- och rikspress, och om man får tro tidningarna var uppsättningarna ofta nyskapande och ibland direkt lysande.

Alla som arbetade på teatern var oavlönade. Istället fick man betala en medlemsavgift för att få vara med i en produktion. Uteblev man från en repetition fick man böta 50 kr. Trots att man bara hade medlemsavgifter och publikintäkter för att bekosta verksamheten lyckades man under de första tio åren producera 45 uppsättningar, varav tio urpremiärer.

1970-talet

1970 var den första perioden slut. Medlemmarna började tröttna på att leva på filmjölk och knäckebröd och många slutade på teatern. Man hade under ett par år även haft svårt att hitta pjäser att sätta upp. Institutionerna hade tagit över Teater 23:s repertoar. Men viktigast var nog att det förändrade politiska klimatet krävde en ny "samhällstillvänd" dramatik som inte kunde spelas för 33 intellektuella borgare. Man strök stadgan att föreningen enbart skulle vara öppen för amatörer och att man skulle jobba oavlönat, och organiserade om teatern.

Repertoaren bestod nu av Brecht och nyskriven svensk dramatik, bland annat en pjäs av PC Jersild med den tidstypiska titeln "Håll röven ren och blicken klar". Under ett par år var teatern ett slags paraplyorganisation bestående av Bruksteatern, Sinkadusteatern, Tidningsteatern och Dansteatern.

Så småningom rämnade både lokalerna och organisationen. Paraplyorganisationen upplöstes. Bruksteatern, senare Folkteatern, flyttade ut till Nydala och Tidningsteatern flyttade till Stockholm och blev Boulevardteatern. Efter ett par års kringirrande flyttade Teater 23 år 1978 ut till förorten, till Kirsebergs fritidsgård, där Musikteatergruppen Oktober hade lämnat lokalerna för att flytta till Södertälje. Oktober hade då gjort musikteater av den gamla folksagan "Prins Hatt under jorden", vilket av vissa fria grupper ansågs vara ett avsteg från den rätta läran.

Men vänstervågen hade börjat ebba ut och Teater 23:s repertoar på fritidsgården bestod av fars och burlesk teater snarare än agitatorisk sådan. Bland annat gjorde man succé med ett antal pjäser av Dario Fo. Vid den här tiden började man även turnera och spela barnteater av exempelvis Staffan Göthe och Börje Lindström. Teatern började även bedriva verksamhet i området med amatörteater och möjlighet för elever att följa uppsättningar som en del i svenskundervisningen.

1980-talet

1984 flyttade teatern in i Allhems gamla förlagshus i Kirseberg. Här hade man tre scener att spela på, och turnerade dessutom. 1988 drog teatern igång en treårig försöksverksamhet kallad "Teater för barn, teater med barn".

Förutom att det spelades teater för barn och ungdomar kom elever till teatern på skoltid för att arbeta tillsammans med en dramapedagog. Detta arbete resulterade både i uppsättningar med enbart amatörer och två uppsättningar med både proffs och amatörer, "Utflykten" och "Blodsbröder" av Willy Russell.

1990-talet

Under 90-talet fortsatte teatern att nästan uteslutande spela barn- och ungdomsteater. Det fanns en längtan efter att återigen börja spela teater för vuxna, men läget ute på Kirseberg gjorde det svårt för folk att hitta dit. Man började återigen leta nya lokaler, denna gång inne i centrala Malmö.

1998 bar ansträngningarna äntligen frukt. Ensembleteaterns lokaler på Djäknegatan blev lediga. Den 11 september 1998 kunde teatern invigas under pompa och ståt, eftersom invigningen "råkade" sammanfalla med ett besök på teatern av Kung Carl XVI Gustav och Drottning Silvia.

Du kan läsa mer om Teater 23:s moderna historia här (länk, öppnas i samma fönster)..

Källor: Gunilla Diehl, otryckt; Gudrun Ericson och Ulf Redmo, otryckt; Magnus Gertten, ur "Malmö stads historia".